Jag har tänkt på en sak. För typ ett år sen och sen ett halvår fram så grät jag nästan varje helg. Utan någon direkt anledning, jag bara gjorde det. Det är ju inte så normalt, man fattar ju själv att något är som det inte borde vara. Jag trodde nästan att jag verkligen var en person som skulle gråta för alltid och att jag var jättekänslig. Trodde delvis att det berodde på mina p-piller, men nu har jag kommit fram till att det faktiskt inte är så. Nu har jag inte gråtit på månader, vilket är lite skönt på så vis. Det är inte kul att gråta, det säger väl sig självt.
Men ibland vill jag gråta! Jag har även tänkt på att när mina två senaste förhållanden tog slut så grät jag inte alls så mycket som jag trodde jag skulle göra! Jag ville gråta! Men det gick inte mer helt enkelt. När jag inte kunde gråta mer så kände jag mig så känslokall! Men vad skulle jag göra då? Gråta bara för att det är det man ska göra? Tror inte så.
Anledningen till att jag inte grät kanske kan ha varit för att mina vänner fanns där när jag behövde dom som mest. Det var ni som fick mig att tänka på annat. Och tack för det :)

Jag vet inte riktigt vad jag ville få fram med det här. Ville bara lätta på hjärtat lite! :)

Nu ska jag försöka få tag i Robert så jag kan få se han i cam :]

Höhö. Tjarå!